...behov av nostalgi, av en stunds sentimental försoning med det elände som omgav dem. Likt Balzac förstod han att under berättelsens yta av sanningslidelse och social indignation lägga sagans mönster, en struktur vars magi aldrig upphör att fascinera. Dickens tycks aldrig ha tröttnat på att skildra det...